Önnerödsskolan - Grönnedre: april 2013

Här är bilder från vårt fantastiska besök på Ostindiefararen. Vi kommer att arbeta vidare med bilderna och det vi upplevde och lärde oss under besöket.

Hej under tisdagen den 16/4, var klass 6a på besök på Ostindiefararen. Vi blev guidade i skeppet av Sten-Erik.

Ostindefararen är en kopia av ett skepp som förliste precis utanför Göteborgs hamn den 12 september 1745. Man vet inte varför skeppet gick på grund. Det finns massa olika teorier. Men ingen dog under förlisningen.

Skeppet reste sin tredje resa när olyckan skedde, och den var på väg hem ifrån Kina.

2005 gjorde det nya skeppet sin resa till Kina. Nu i maj ska Ostindiefararen ut på en ny resa.

Kaptenen hade sin katt med sig under resan, under resan hade dom hört ett konstigt ljud och det visade sig vara kaptenens katt som hade fått ungar.

På kopian finns det också delar från det gamla skeppet. På kanondäck finns det en liten bit ek från det gamla skeppet som man har lagt in i träet.

Köp och sälj

Man tog med tjära, järn och trä från Sverige för att sälja det.

När man sålde järn i Spanien fick man 4000 kg silvermynt.

Man köpte också silvermynt i Spanien.

I Kina köpte man porslin, siden, te och kryddor.

De packades 3700 kg te och 3000 kg snäckskal som skulle säljas.

Köpmännen fick mest betalt. Några av dem som blev rikast var William Chalmers och Niklas Sahlgren som skapade Chalmers och Sahlgrenska.

Av: Fanny, Vilda, Linnéa V och Ida, 6B

De som tjänade pengar på resorna var Ostindiskakompaniet och köpmän. t.ex. William Chalmers och Niclas Sahlgren var två rika köpmän som donerade pengar till Chalmers tekniska högskola och till Sahlgrenska sjukhuset. Sahlgren sponsrade bygget som idag är Sahlgrenska universitetssjukhuset. William Chalmers donerade pengar till Chalmers tekniska högskola.

Ostindiskakompaniet var de som byggde skeppet och dem som tjänade mest. De var ett gäng rika människor som grundade ostindiskakompaniet. 6A

Så här ser ratten ut

Ostindiefararen

Styrman

För att kunna styra ett sådant här stort skepp, behövs även en stor ratt. Ratten ska kunna föra skeppet trots kraftig storm.
Därför har båten en dubbelratt. Det behövs alltid minst två personer som styr ratten, men vid storm krävs fyra personer, för att inte ratten ska vridas om.
Det finns en vindmätare på båten, som visar vindens hastighet. Därefter ser styrmännen hur de ska styra för att ta sig framåt. De byter plats beroende på vindens riktning.
Ratten är placerad i aktern som styrs av styrmän, som har det snäppet bättre än besättningen på båten.
Eftersom att ratten är placerad längst bak i båten, har de svårt att se se vart de ska styra. Därför står det besättningsmän längst fram i båten, som talar om vart de ska styra.
När man skulle ut på en såhär stor resa, anställde man ca 120 män, eftersom att man antog att de flesta skulle dö under resan. Det fanns olika anledningar varför så många dog. En anledning är att folk ramlade ner från masterna. För på 1700-talet hade man inga säkringar. En annan var att man blev dog i sjukdomar, ofta på grund av den hemska hygienen. När man skulle gå på toaletten, fick man gå ut på en planka utanför båten. Där var det lätt att antingen ramla ner, eller att man frös ihjäl.

AV: Hanna, Ines, Filippa, Olivia